Genom vår lokala partner ECAM stöder Regnskogsföreningen ursprungsfolken i Karibkorridoren. Syftet är att stärka de utsatta urfolkens välbefinnande, sammanhållning och kultur. Samtidigt uppnås ett klimatskydd och ett skydd av biologisk mångfald, båda med global inverkan genom storleken på de enorma regnskogar som skyddas i Karib och för vilka urfolken utgör den främsta legitimiteten. Förutom stärkandet av kaxuyana, tunayana, kahyana, hixkaryana, wai wai, tirityo, wayana och apalai, samt mindre stammar som bor i nämnda stammars byar, skyddas grupper med urfolk som saknar namn och som ingen utomstående haft kontakt med.

karib eco corridor
Karibkorridoren i norra Amazonas är en sammanhängande mosaik av skyddade områden med olika skyddsstatus som exempelvis nationalparker, extraktionsreservat och urfolksreservat. Den totala ytan av denna biokulturella korridor är cirka 28 miljoner hektar regnskog (en yta lika stor som Italien).

 

Projektarbetet går ut på att

  • Stärka alla Karibfolkens organisationer så att de kan representera sina folk, driva olika frågor, hävda urfolkens rättigheter och agera självständigt. Detta görs bland annat genom utbildning av ungdom med minst 50 procent deltagande av unga kvinnor, utbildning av organisationernas ledare, stöd inför möten mellan ledare och myndigheter, skapandet av kvinnoenheter inom organisationerna och skapandet av nätverk mellan de olika urfolken.
  • Ta fram skötselplaner, ”etnozonering”, som ska införlivas med beslutsfattande om resursanvändning hos de tre urfolk, bland andra kaxuyana, som vi arbetat längst med utifrån deltagande diagnostiska undersökningar. Planerna ska också ligga till grund för identifiering och bekämpning av illegala invasioner i urfolkens områden, med utbildning av ”barfotamiljöagenter” och bevakningsarbete.
  • Påverka de kommuner som Karib ingår i och som rymmer städer och jordbruk söder om Karib från vilka en nedhuggningsfront med nötdjursrancher och andra aktiviteter hotar. Minst en kommun ska erkänna ett urfolks skötselplan. Ett grönt pilotprojekt ska utvecklas i en nyckelkommun som ska innefatta skötselplanemetoder från urfolken och vars erfarenheter ska presenteras för andra kommuner i korridoren. Urfolksdeltagande i kommunala fullmäktige ska uppnås.

En stor seger vanns när brasilianska staten i oktober 2015 tillkännagav att den erkänt urfolksreservatet Kaxuyana-Tunayana på 21 800 km2, eller dubbla Skånes storlek. Detta har varit ett hägrande mål för inte minst kaxuyanafolket , sedan missionärer förmått stammen att lämna sitt land och flytta till en savannregion nära Surinam där de levt i exil i cirka 30 år och många inte funnit sig till rätta. Efter lång kamp, lett av den oförtröttlige Joao de Vale som blev kaxuyanas lokala ”hövding”, kunde de flesta kaxuyanas återvända till sitt land som nu blivit erkänt.

Det är nu viktigt att ge kaxuyanas en chans att åter vara stolta och motiverade att bygga upp sin egen kultur och organisation och att identifiera sig med och skydda sitt gamla område, efter den försvagning och fragmentisering som uppstått som en följd av mötet med det vita samhället och den tvångsartade förflyttning som denna stam utsatts för. Behovet av återuppbyggnad gäller också för de andra stammarna.

Ett framträdande hot för urfolken i det nya reservatet men även för delar av övriga Karib utgörs av framtida gruvdrift för utvinning av bland annat guld och bauxit. För några år sedan togs de brasilianska urfolkens vetorätt mot gruvdrift på sina marker bort. Ett annat hot kommer från de stora ranchägarna med biffkor, som utgör en stark lobbygrupp i Brasilien. De har drivit igenom en genom ny skogslag, som ger amnesti för mycket av gångna tiders överträdelser.


ECAM (Equipe de concervacao da Amazonia)
är en etno-miljöorganisation verksam i Amazonas sedan 2002, har särskilt inriktat sig på samverkan med urfolk och har utvecklat en god kompetens gällande deltagande kartering, skötselplaner och skyddsarbete. Förutom  Brasiliakontoret har man två fältkontor i Amazonas.

Denna del av Amazonas är känd för sina rika och oförstörda regnskogar där mycket av djur och växtliv ännu är okänt för vetenskapen.

Utöver dessa områden finns enorma regnskogsytor på andra sidan den brasilianska gränsen i Surinam, Guayana och Franska Guayana - som av politiska skäl inte kan visas som ett sammanhängande område ihop med Karibkorridoren, samt områden omedelbart väster om Karib som skyddas och organiseras av andra organisationer som inte ingår i konsortiet för Karib. Om alla dessa områden slås ihop till en sammanhängande regnskogsyta blir området större än Sverige.