Regnskogsföreningen och dess medlemmar har varit aktiva i skydd av regnskog sedan länge, vissa ända sedan 1980-talet! Genom vår långa erfarenhet vet vi att för att skydda regnskogen på lång sikt måste vi arbeta direkt med folken som lever där, med fokus inte enbart på att skydda regnskogen från skövling utan genom att möjliggöra att de skogslevande folken kan utöva sina mänskliga rättigheter och försörja sig genom ekonomiskt och ekologiskt uthålliga inkomstkällor. Dessutom behöver man angripa regnskogsskövlingen från flera håll, bl.a. genom att både arbeta med ranchägare och med dem som har till uppgift att skydda skogarna, som kommunerna.
Här följer ett urval av projekt som Regnskogsföreningen och deras medlemmar drivit. Dessa ligger till grund för de projekt vi väljer att genomföra idag.
Regnskogsföreningen och den brasilianska organisationen Ecam hade ett långt och nära samarbete från 2013 till 2022, då Ecam ändrade fokus till urban miljö. Syftet med vårt gemensamma projekt var att stärka de folk som lever i och av skogen: urfolk, quilombolas, och människor längs floden. Genom att dessa folk har möjlighet att fortsätta leva kvar i skogen på egna villkor, skyddas också deras skog. Utöver de större urfolken som ingick i projekten, finns i regionen även urfolk som saknar namn och som lever isolerat från omvärlden. Genom projekten skyddas de indirekt.
Samtidigt uppnås ett klimatskydd och ett skydd av biologisk mångfald, båda med global inverkan genom storleken på de enorma regnskogar som skyddas i Karib.
Även om fokus låg på att stärka sårbara folk och skydda deras land, arbetade vi även med att genomföra strategier och implementera lagar med syfte att skydda dessa områden på sikt tillsammans med myndigheter, kommuner och de som annars driver avskogning (ranchägare). Endast genom en systemansats går det att åstadkomma långsiktig förändring.
Projektarbetet fokuserade på att:
Regnskogsföreningen har tillsammans med New Hope genomfört ett drygt tvåårigt projekt (2013- 2014) i regionen Médio Purus i delstaten Amazonas i Brasilien. Kvinnor som agerar barnmorskor från 29 byar fick möjlighet att utbyta erfarenheter och lära varandra nya metoder, samt vidareutbildas inom preventiv vård av gravida och nyfödda. Drygt 200 assisterade förlossningar ägde rum under projektets gång, och alla barn eller mödrar överlevde.
En av medlemmarna i Regnskogsföreningen initierade stödet till frivilligorganisationen Kanindé redan i slutet av 80-talet. Organisationen har därefter vuxit och är idag en av de mest respekterade inom regnskogs- och urfolksskydd i Brasilien. Under många år var en stor del av det svenska stödet riktat mot folket uru-eu-wau-wau, vilka kontaktades i början av 70-talet då det var i risk för total utradering då koloniseringsfronten nått deras områden. Under 2022 återupptog Regnskogsföreningen samarbetet med Kanindé, men nu med folk i södra Amazonas.
Under mer än tio år hade det brasilianska ursprungsfolket uru-eu-wau-wau tillgång till en sjuksköterska på plats i sina byar genom svenskt stöd. New Hope Reseindustrins barnfond bidrog ekonomiskt. Under stödet avled inte ett enda barn, men många föddes och fick den vård de behövde.
Folket hade mycket bättre hälsa än någonsin sedan kontakt, med en 90% reducering av diarrésjukdomar, en dryg halvering av luftvägsinfektioner och hudinfektioner. Folket har bättrat sin sopsortering och har färre skadedjur (råttor), och de har fått ökad förståelse för moderna materials skadliga effekter på sin egen hälsa och miljön (batterier, plast, metaller, målarfärg, mediciner). De har också fått ökade insikter i hälsovådliga effekter av modern matkultur (socker, salt, industriellt kött mm) vilket är nytt för detta fortfarande nyligen kontaktade folk.
Det finns än idag ett antal urfolk som fortfarande lever långt från resten av vårt samhälle. Det är folk som aldrig frivilligt varit i kontakt med det moderna samhället, utan i vissa fall kommit i kontakt av misstag eller av nöd, och sedan återgått till att frivilligt leva isolerat. Folken har många gånger utsatts för massaker av personer som vill komma åt deras mark, då lagen i Brasilien säger att den mark som är bebodd av urfolk också tillhör dem. Det är därför mera effektivt att radera ut de folk som lever där. En konsekvens är att många av dessa folk idag består av ett mycket begränsat antal människor, där vissa språk bara talas av ett tiotal personer. Folken är starkt hotade och massaker pågår än idag i vissa delar av Amazonas, vilket är anledningen till att det är viktigt att registrera isolerade folk. Idag har man dock insett att man måste respektera folkens ovilja att ha kontakt, och därför registrera folken utan att ta kontakt.
I flera år stödde Regnskogsföreningens medlemmar ett samarbete mellan Kanindé och den brasilianska indianskyddsmyndigheten FUNAI för att lokalisera och därmed kunna skydda de isolerade folken från ofrivillig kontakt. Processer för att skydda nyligen kontaktade folk ingick.
Gummitapparna levde under slavliknande förhållanden ända tills på 90-talet, då Chico Mendes kamp resulterat i en bättre livssituation för dem. Stödet till gummitapparna och uppbyggandet av deras organisationer har varit avgörande för dessa människor, som till stor del varit analfabeter och utsatta för starka påtryckningar utifrån för att komma åt deras skog. Med svenskt stöd kunde de ta fram skyddsplaner för sina reservat, bygga upp sina organisationer och ta fram alternativa försörjningsalternativ.
Medlemmar ur Regnskogsföreningen har samarbetat med frivilligorganisationen Altropico under många år i sitt arbete för att skydda området Chocó (norra Ecuador och södra Colombia). Regnskogsområdet har ett av världens blötaste klimat och är befolkat av olika grupper, t. ex. afroamerikaner, urfolk och mestiser. Det är ett av världens artrikaste områden. Sättet som Altropico arbetar på är unikt i regionen då de som pionjärer introducerat ”participatory planning”, vilket innebär att man utgår från målgruppens egna erfarenheter och åsikter om vad som behöver göras och hur det bäst kan genomföras.
©Regnskogsföreningen 2024
